Nästan Varje Gång.

Mitt namn är Sandra Wallén.

Jag är hästfysioterapeut. Jag har en klinik utanför Örebro.

Jag jobbar bara med hopphästar.

Och om du frågar mig vad jag gör hela dagarna — så är svaret enkelt:

Jag undersöker hästar som kommit in för att de "verkade lite stela.

"Han kändes konstig under sista hopppasset."

Och nästan varenda gång — när jag är klar med min undersökning — sitter ryttaren tyst i stolen och säger samma sak:

"Men han verkade ju helt frisk för en vecka sen…"

Det stämmer.
Han verkade frisk.

Men det som var fel började inte för en vecka sen. Det började för månader sen. Och det är därför jag skriver det här.

För det finns en sak jag tror att de flesta hopphästsryttare i Sverige inte vet.

En sak jag önskar att någon hade berättat för mig tidigare.

Varför Hopphästar Går Sönder Inifrån — Långt Innan Du Ser Det.

Tänk på vad som faktiskt händer när din häst landar efter ett hinder.

 Över 500 kilo häst.

Plus din vikt.
 Allt landar på ett enda framben — det första benet som träffar marken.

På mindre än en sekund.

Det är inte tyngden som är problemet. Det är vinkeln.

När han landar böjs kotleden så långt att den ibland nuddar marken.

Senorna i underbenet sträcks så hårt det går.

Det är inte otur.
Det är inte ett misstag i träningen. Det är fysik.

Och det händer varje gång han landar.

Per vecka: hundratals gånger.
Per år: tusentals.

Och varje landning gör små skador i senan.

Inte stora skador.
Inte sådana du kan se.

Bara små sprickor i de fibrer som håller senan stark.
Det är där det börjar.

Din Häst Hinner Inte Läka Av Sig Själv

Här är det jag önskar att fler ryttare visste.

Hästens underben är inte byggt som ditt ben.

Tänk på hur ditt eget vadben ser ut inuti.

Massor av muskler.
Massor av blodkärl.
Blodet rör sig hela tiden.

När du skadar dig pumpas blodet dit.

Med syre.
Med näring.

Och kroppen läker.

Men hästens underben ser helt annorlunda ut. Under knäet har hästen nästan inga muskler alls.

Bara senor, ligament, hud och ben.

Det är blodet som läker —
Men det är musklerna som pumpar blodet dit det behövs.

Och utan muskler — så når blodet aldrig ner till senorna i tid.

Det är som att försöka odla blommor i torr jord utan att vattna dem.

Du kan göra allt annat rätt.

Hovbeslag.
Träningsupplägg.
Foder.

Men utan vatten växer det inte.

Och nu kommer det jobbiga.

De små skadorna i senan är så små att du aldrig hade kunnat se dem.

Inte med ögat.

Varför hopphästar blir skadade är för att de aldrig hinner läka klart innan nästa träningspass.

Inte för att kroppen inte försöker.

Utan för att blodet inte hinner fram i tid.

Och så börjar nästa pass.
Sen nästa.
Sen nästa.

Och varje gång läggs en ny liten skada på de som inte hann läka.

Månad efter månad.

Tills senan till slut är så svag att den inte längre håller.

Då — och först då — börjar du se det.

Lite stelhet i kall morgon.
Lite längre uppvärmning än vanligt.
En svullnad som kommer och går.

Tillslut sitter du där, i bilen på väg hem från kliniken, med veterinärens ord i öronen:

"Gaffelbandsskada. Boxvila i sex månader. Kanske längre."

Och en enda tanke som stannar kvar hela vägen hem...

"Jag Visste Att Något Var Fel. Men Jag Förstod Inte Vad."

Kommer du ihåg känslan från i morse?

Den där "han känns inte riktigt fräsch"-känslan?

Det var inte ingenting.
Det var inte din inbillning.

Det var din häst som berättade något för dig — på det enda sätt han kan.

Att blodet inte hinner fram.
Att senan inte hinner läka ordentligt.
Att något långsamt byggs upp under huden.

Du visste. Du har bara inte haft orden för det.

Men ord förändrar ingenting — om du fortfarande gör samma sak som alla andra gör.

Du visste.

Du har bara inte haft orden för det.

Men ord förändrar ingenting — om du fortfarande begår samma misstag.

Samma som 
alla andra hoppryttare, vilket är att du... 

Gör Allt Rätt. Och Missar Det Enda Som Faktiskt Spelar Roll.

Lindorna sitter på. Kallspolningen är gjord. Back on Track sitter på varje dag.

Allt rätt 

Men det är just det som är problemet — allt vi gör når bara ytan.

Kylning minskar svullnad.
 Lindor ger stöd. Stötvågsbehandling når lite djupare — men kräver klinik, bokning och hundratals kronor per besök.

 Inget av det är fel.

 Men inget av det får blodet att flöda djupt ner till senan — där de små skadorna faktiskt sitter.

Det är som att försöka värma händerna genom att värma jackan.

Du värmer ytan.
Men aldrig huden.

Och just därför kommer hopphästar fortfarande in till min klinik vecka efter vecka — trots Back on Track i boxen, trots kallspolning efter varje pass, trots dyra fodertillskott.

För grundproblemet sitter inte på ytan. Det sitter djupt inne i benet.

Det Som Faktiskt Läker Senan Inifrån — Det Går Inte Att Köpa I Någon Hästbutik.

Länge trodde jag att mikroskador var en oundviklig del av att vara hoppryttare.

Något man accepterar. Något man lär sig leva med.

Tills jag började titta på vad humanvården gör vid samma typ av problem.

Läkare och fysioterapeuter använder en specifik kombination av rött och infrarött ljus för att läka människor med hälsenproblem på människor.

 Just hälsenor — precis som hästens gaffelband.

Det de gör är att rikta ljus mot vävnaden.
 Inte värme.
 Inte laser som "skär." Bara ljus.

 Och det ljuset gör något inuti senan som ingen kylning, inga lindor och ingen vila kan göra.

Det får blodet att börja flöda igen, exakt där det behövs.

ungefär som att äntligen vattna blommorna i den torra jorden.

Men det finns en hake.

Det Räcker Inte Med Vilket Rödljus Som Helst.

Det är anledningen till att du förmodligen aldrig har hört talas om hur effektivt det faktiskt är.

För nästan alla rödljusprodukter på marknaden använder fel ljus.

Eller bara en sorts ljus.

Och då når det aldrig ner till senan där skador faktiskt bildas i hopphästar.

Det krävs två sorters ljus som arbetar tillsammans.

Två olika jobb som fungerar såhär...

Tillsammans når de hela vägen för att behandla mikroskadorna.

Innan nästa träning hinner förvärra de.

Från ytan ända ner till senan — där blodkärlen vidgas, blodet flödar dit, och senan får vad den behöver för att läka.

 Den ena utan den andra når aldrig dit där hopphästar faktiskt behöver det.

 Det är därför de flesta produkter inte hjälper.

Och det är därför ryttare som testat rödljus förut ofta säger att det "inte gjorde någon skillnad."

  För det de testade — var fel ljus.

Svaret Har Funnits Hela Tiden — Inlåst På Kliniker Som De Flesta Hästägare Aldrig Har Råd Med.

Den riktiga tekniken — med båda våglängderna i rätt styrka — fanns bara på specialistkliniker.

Inom humanvården.

 Och på ett fåtal hästkliniker i Sverige.

De som faktiskt hade utrustningen.

Maskinerna kostade 20 000-tals kronor.

Hästen behövde komma in tre gånger i veckan, i månader.

500 till 1500 kronor per besök.

De flesta försäkringar täcker inte det.

För en vanlig hästägare var det helt enkelt inte hållbart.

Så jag bestämde mig för att hitta något annat.

Något du kunde använda hemma.

I boxen.
Varje dag.

 Och det tog mig nästan två år att hitta det. Det heter...

EquiThera K2 — Kliniken Kom Till Stallet.

På 12 år är det den enda produkten jag testat som faktiskt ger båda våglängderna — i rätt styrka — direkt mot senan.

Hemma.
Varje dag.

Det är en trådlös rödljusdamask.

Den är formad så att ljuspanelerna sitter exakt där hopphästar tar smällen — över kotled, gaffelband och de djupa senorna.

Ingen klinik.
Ingen tid att boka.
Ingen krånglig utrustning.

Du sätter på den.
Trycker på knappen.
Femton minuter.

Under tiden mockar du boxen eller gör i ordning hö.

660nm och 850nm gör tillsammans exakt det kliniken gör — för en bråkdel av priset.

Och du kan göra det efter varje hopppass.

EquiThera K2 — För Ansvarsfulla Hoppryttare

Hundratals svenska hoppryttare har bytt oro mot förväntan varje morgon de går till stallet. Det börjar med 15 minuter om dagen.

KOLLA TILLGÄNGLIGHET

Skillnaden Mellan En Ryttare Som Hoppas — Och En Som Vet.

Du kommer hem från ett hopppass.

Han hoppade bra idag.

Innan han ens hunnit svalna sätter du på damasken.

Trycker på knappen.

Han vänder sig mot höbalen och äter.

 Femton minuter.

Det som annars skulle ha börjat byggas upp inuti senan — de små sprickorna som aldrig hinner läka, session efter session, månad efter månad — får aldrig chansen att bildas.

Du stänger boxdörren och går hem.

Utan den där känslan i magen.

Inte för att du blundar för problemet.

 Utan för att du redan har gjort något åt det — inuti senan, exakt där skadorna faktiskt uppstår — samma kväll de försökte börja.

Det är skillnaden mellan att hoppas att ingenting händer och att veta att du gjort allt som faktiskt spelar roll.

Sara K. Östergötland  Partiell gaffelbandsskada 

"Sex månaders boxvila & rehab. Jag grät hela vägen hem från kliniken. Tre månader senare sa veterinären att läkningen låg långt före schemat. EquiThera K2 är den enda förändringen jag gjort."

Johanna M. — Stockholms län Förebyggande — ingen skada ännu

"Min häst har aldrig skadat sig. Det är precis därför jag köpte dem. Oron efter hårda träningar är borta. Jag vet att jag gör allt möjligt för hennes ben — varje dag."

Margareta L. — Dalarna Äldre häst med kronisk stelhet

"24 år och haltade ut ur boxen varje kall morgon. Efter tre veckor med EquiThera K2 kom han ut utan ett enda stelt steg. Min dotter frågade om vi bytt box. Det sa allt."

För det enda som är värre än sex månaders boxvila är att veta att du hade kunnat förhindra det.

Klicka På Länken Ovan För Att Kolla Tillgänglighet För EquiThera K2